Abram Hellström föddes den 20 februari 1886 i Hällsjö, Dals socken. Han var son till hemmansägaren Jöns Jönsson-Hellström och kyrkovärdsdottern Barbru Johanna Helldahl. Abram var den näst yngste i en syskonskara om fem bröder - Christopher, Jöns, Per och Bror Olof. Abram föddes på den gård i Hällsjö som han senare övertog efter sin far och som han mot slutet av sitt liv återvände till.

Abram kom aldrig att träffa vare sig sin morfar - Christopher Helldahl, som dog 62 år gammal 1866 - eller sin mormor, Barbru Olsdotter som dog endast 57 år gammal 1860. Även Abrams farfar - Jöns Persson - hade gått bort, 76 år gammal, tre år innan han föddes. Däremot hann Abram uppleva sin farmor - Cajsa Greta Ersdotter - som dog 78 år gammal 1891.

Abrams mor och far gifte sig redan 1868 i Dals kyrka. Den då 31-årige Jöns Hellström äktade en 10 år yngre Barbru Helldahl. Det dröjde hela sex år innan det första barnet kom till världen (1874), men lilla Jöns kom endast att leva ett par månader. När Christopher föddes fyra år senare hade pappa Jöns hunnit bli 41 år och således ytterligare åtta år äldre när Abram kom till världen.

Abrams pappa Jöns gick bort på Abrams egen födelsedag år 1910, 73 år gammal. Att Abram då blev den som i 20-årsåldern övertog fädernehemmet, som gått i arv sedan 1600-talet, var egentligen inget som var förutbestämt. Abram hade nämligen långt gångna planer på att emigrera till USA tillsammans med Abraham Viklund från Skadom. Nu bar det sig "inte bättre" än att han blev till sig i Abrahams syster "Frida" (eller Alfrida Christina som hon egentligen hette). Frida var tre år yngre än Abram och sommaren 1913 gifte de sig i Boteås kyrka.

Hällsjö ångsåg

På ungefär samma ställe som en tidigare vattensåg varit belägen, uppförde den då 21-årige Abram Hellström tillsammans med sin bror Olof, år 1910 en ångsåg i östra delen av Hällsjö - endast ett stenkast från fäderneshemmet i Dals socken. Anläggningen, som under hela sin livstid kom att drivas med ånglokomotiv, utgjordes av ramsåg, kantverk och klyvsåg.

Till fädernehemmet hörde en hel del skog och timret försågades av de båda bröderna och kördes ner till Bollstaviken för utskeppning. Det rörde sig om ca 5 á 600 standards trävaror och ca 1.000 standards sparrar och juffers.

Under de första åren skedde sågningar under ca 6 vintermånader per år och i regel i två skift. De utsågade varorna försåldes till största delen mest för export. Vid anläggningen utfördes även sågning för hela ortens befolkning för eget behov. Efter år 1930 kom sågning att verkställas oregelbundet och i mindre omfattning.

Fjärdviks ångsåg

Abram Hellström förvärvade också Fjärdviks ångsåg. Denna såg anlades år 1889 av bröderna Erik, Daniel och Per Öberg i Skog. De första åren under firmanamnet D. E. & Per Öberg & Co, men firman ombildades några år senare till Fjärviks Ångsågs AB med Erik Öberg som disponent. År 1901 köptes Fjärdvik upp av Norafjärdens Nya Sågverksbolag med disponent C.J. Sjölander.

Den 28 augusti 1902 vid 3-tiden på natten utbröt en eldsvåda på samma gång i både såg och brädgård och man misstänkte mordbrand, vilket dock aldrig kunde bevisas. Sågen uppfördes under påföljande vinter.

Driften syntes ej ha lönat sig, varför bolaget i september 1909 likviderades. Sågen övertogs därefter av Locknö Nya AB, en rekonstruktion av det gamla bolaget. Detta aktiebolag ägde dock bestånd endast några år, försattes i konkurs den 21 april 1910, varefter grosshandlare Abram Hellström köpte sågen och bildade Fjärdviks Aktiebolag med ett aktiekapital av 120.000 kr och med brodern Olof Hellström som verkställande direktör.

Omkring 1912 började de bjuda ut hela sin produktion i fast köp till Jacob Versteegh i Härnösand, som köpte den år för år.

Prästmons ångsåg (Hola)

År 1919 köpes sågverket i Prästmon av grosshandlare Abram Hellström. Hela produktionen vid sågverket såldes i fast köp till den Versteeghska firman i Härnösand.

Han överraskades emellertid av den stora krisen 1921 och måste sälja såväl Prästmosågen som Fjärdvik. Thorsvik som Abraham hade kommit över ett par år tidigare (se nedan) räddade han dock och kunde därefter fortsätta fram till det stora företag som Thorsvik kom att utvecklas till.

När den stora trävarukrisen satte in i början av 1920-talet, sålde således grosshandlare Hellström den 13 januari 1921 Prästmon till ett konsortium med handlaren A. Bergman i Tomte, J. Wikander i Öster-Aspby och hemmansägaren A. Eriksson.

Enligt uppgift var det en trävaruhandlare, Nils Berggren i Hola, som år 1903 uppförde ångsågen i Prästmon. Denna övertogs av fabrikören P. J. Johansson, som även uppförde en snickerifabrik. Anläggningen brann emellertid ner den 19 november 1909, men var brandförsäkrad för 25.000 kr och återuppbyggdes av ägaren. Rörelsen övertogs 1912 av Prästmons träförädlingsbolag. Bolaget innehade sågen till 1917, då det övertogs av firman Hedberg & Holmberg.

Torsviks ångsåg (Lilla Ramvik)

När sågverket i Torsvik brann ner den 1 september 1919, överlät den dåvarande ägaren August Näslund sågplatsen till grosshandlare Hellström. Denne lät återuppföra sågen år 1920 i modernt skick och drev den under firmanamnet Hellström & Öberg till år 1922, då den överläts till Torsviks Sågverks AB som Abram Hellström bildat samma år.

Torsvik blev ytterligare moderniserat år 1923, då brädgården ombyggdes och sorteringsverk anlades. År 1925 anlades ett hyvleri och den ytterligare moderniserade sågen hade därefter en produktion av ca 4.000 standards.

När Torsviks Sågverks AB år 1935 köpte det intilliggande Ramvik, överflyttades rörelsen mer och mer dit, för att år 1940 helt nedläggas i Torsvik.

Därmed skulle man kunna likna detta vid att cirkeln hade slutits. I samband med att Rocke Ångsågs AB år 1879 avvecklades och Ramvikssågen fick en ny ägare, lämnade disponent J.E. Lidén sin anställning där som ledare för driften. Denne anlade några år senare (1884) en 2-ramig lokomobilsåg längre in i Rockeviken (Östbyviken), samt senare även ett därtill hörande hyvleri och en klyvsåg. Lidén sålde 1907 sågverket till firman Minck & Eriksson i Stockholm, som döpte om platsen till Torsvik. Firman omändrade sågen för tillverkning av egyptiska sparrar och drev den till år 1916, då grosshandlare Näslund köpte sågen - d v s tre år innan Abram övertog sågen.

Ramviks ångsåg

År 1920 - det ödesdigra krisåret - såldes Ramviks Sågverks AB till Svanö AB och verket drevs därefter för de nya ägarnas räkning till år 1929. Detta år övertogs verket gemensamt av disponent Abram Hellström på den närliggande Torsvikssågen och grosshandlare Emil Eriksson i Härnösand. Dessa i sin tur sålde, enligt vad som tidigare beskrivits, år 1935 till Torsviks Sågverks AB, där grosshandlare Abram Hellström var verkställande direktör och störste delägare.

Torsviksverken

Torsviks Sågverks AB stiftades den 21 september 1922 och var, som framgår enligt ovan, ägare till Torsviks och Ramviks sågverk i Högsjö. År 1927 beslöts att plywoodtillverkning skulle upptas på programmet.

För detta ändamål inköptes av Björknäs Nya Sågverks AB den 2 april 1927 den industriplats vid Nattviken i Härnösand, där tidigare Kullens ångsåg och därefter Härnösands Hyvleri- och Snickerifabrik haft sin rörelse.

Hyvelri- och snickerifabriken ombyggdes och den 16 december samma år stod fabriken färdig, varefter driften igångsattes på nyåret 1928. Kapaciteten var då ca 5.000 kbm plywood. År 1931 upptogs tillverkning av lamellträ vid fabriken, som därmed introducerades för första gången i större skala i Sverige.

1939 flyttade Abram med sin familj till Ramvik - till herrgården "Gula Villan". Härifrån finns många minnen från fantastiska fester - Abram var mycket generös.

Plywoodfabriken drabbades den 2 maj 1940 av en förödande brand, som ödelade den i grund. På våren 1941 beslöts att uppföra en ny fabrik på samma plats. Denna nya fabrik togs i bruk vid årsskiftet 1942-1943, planerad för en produktion av 10-12.000 kbm plywood och lamellträ. Fabriken byggdes helt i tegel och betong och fick en för den tiden utomordentligt modern och förnämlig utrustning. Bl a torde varmlinningspressen ha varit en av de största som fanns vid den tidpunkten.

Redan 1935 hade man planer på att utvidga verksamheten till att omfatta även tillverkning av wallboard (träfiberplattor), och sedan en del undersökningar utförts, beslöts den 27 april 1937 att uppföra en wallboardfabrik intill plywoodfabriken. Den 22 maj påföljande år stod också fabriken färdig. Genom kombinationen trävaror, plywood och wallboard kunde bolaget tillgodogöra sig råvarorna helt och hållet. Sålunda blev det möjligt att använda flisen från sågverket i Ramvik för wallboardtillverkning och vidare kunde för samma ändamål avfallet från plywoodfabriken utnyttjas.

Wallboardfabriken byggdes för en kapacitet av ca 10.000 ton hårda och halvhårda plattor men byggdes sa att den senare skulle kunna kompletteras med utrustning för tillverkning även av porösa plattor. Detta skedde år 1942, varvid produktionskapaciteten höjdes till ca 15.000 ton per år. Wallboarden kom att säljas under namnet HERNIT.

Under de decennier som därpå följde kom hela anläggningen att moderniseras och utbyggas i flera etapper med moderna magasins-, verkstads- och förrådsbyggnader samt en betongkaj mot Nattviken. Wallboardfabriken kom vidare att utvidgas även med en pressavdelning, som även tillät tillverkning av plastlaminat. Som mest hade wallboardfabriken en kapacitet om ca 25.000 ton.

Den 21 september 1947 firade Torsviks Sågverks AB sitt 25-årsjubileum under festliga former på S:t Petrilogen i Härnösand, varvid gåvor och donationer på 180.000 kronor överlämnades till de anställda. Häri ingick då en sjuk- och olycksfallsfond på 50.000 kronor till arbetarna och en liknande fon på 25.000 kronor till tjänstemännen samt dessutom gratifikationer på 45.000 kronor till de anställda i såväl Härnösand som i Ramvik.

Vid mitten av 1970-talet var ett 100-tal personer anställda vid fabriken. 1975 köptes Torsviks sågverks AB av NCB. Helt dominerande inom NCB var Gunnar Hedlund, VD 1961 - 1973 och koncernchef och styrelseordförande 1973 - 1978. Under 1970-talet hamnade bolaget i en kris och svenska staten gick in med ekonomiskt stöd. I samband med detta tvingades Hedlund att avgå. Den 30/6 1980 lades fabriken ned och 1984 revs byggnaderna. Idag minner endast en betongkaj om denna arbetsplats.

Abram Hellström älskade skogen. Skogen var hans passion och blev hans leverne. Trots att han endast hade en 4-årig folkskola bakom sig lyckades han bygga upp en blomstrande sågverksindustri i Ådalen. Han började sin verksamhet med att legosåga böndernas virke och hade en ssamlande uppgift att sedan saluföra virket i olika dimensioner - bl a på export till Holland, England och Frankrike. Han kämpade i många år mot de "stora" - SCA och Graningeverken.

I Dal var Abram Hellström under en tid kommunalnämndens ordförande och i Högsjö har han tillhört kommunalfullmäktige. Till sin bortgång var han ordförande i styrelsen för Torsviks sågverks AB.

Mot slutet av sitt leverne lämnade han över ansvaret för Torsvik till sin äldste son Kurt Hellström. Abram Hellström gick bort den 27 april 1962 under en resa till Nice i Frankrike - han blev 76 år gammal.

Gift 1913-08-15 i Dal med
Alfrida Christina Viklund, född 1889-10-02 i Skadom, Boteå, död 1955-12-07 i Hällsjö 9:1, Dal.

Barn:
Margit Johanna Ingegerd Hellström, född 1914-11-03, död 1981-10-13
Kurt Abraham Hellström, född 1917-03-21, död 1972-07-21
Gunhild Hellström, född 1920-02-07, död 1978-04-00
Per Olov Hellström, född 1925-09-02, död 1994-12-05
Ernst Åke Hellström, född 1927-04-23, död 2003-12-07