I ett av de många brev jag fick ifrån Madeleine Krus så hade hon som vanligt fångat upp vackra tänkvärda ord - denna gång från Bo Setterlind:

"Himlen har landat på ett grässtrå, därför darrar det..."

Så numera, varje gång jag ser ett darrande grässtrå, så tänker jag på Madeleine. Där uppe i himlen...

Vi möttes på Rhodos 1977. Brevväxlade i många år. Ingen kunde skriva så vackert och gripande intressant som Madeleine. Från Borlänge. Hagavägen 42. Där hon växte upp hos sin morfar och mormor.

1981 förstod jag att Madeleine inte mådde så bra. Vi måste bara ses. Tog mig ner från Luleå till huvudstaden på en 100-lapp med Linjeflyg. Skulle jag känna igen Madeleine därinne på Sture Katten där vid stämt träff? Inget ansikte var mig bekant. På väg därifrån kommer hon springande upp för backen. Madeleine. Lite försenad. Men så vacker...

Vi träffades i Stockholm under sommaren 1982. Fick sommarjobb på Danderyds sjukhus som vaktmästare. På en lapp hon skrev till mig stod det:

"Borderline - slå upp det, Rickard..."

Det var först många år senare, när jag läste en biografi om Marilyn Monroe, som jag förstod vad det handlade om. Jag såg så många likheter. Men då var det för sent...