Havstruten är en stor, bredvingad och grov trut med tjock hals och mycket grov näbb. Hela fågelns längd är 61-74 cm, vingspannet 144-166 cm och den väger ungefär 1800 gram. I flykten verkar den lugn med sina långsamma vingslag. Havstruten, precis som andra stora arter inom familjen, har fyra åldersklasser. Den adulta fågeln har svartaktig ovansida och helvit undersida, bröst, huvud, stjärt och övergump. De svarta vingarna är inramade av en vit kant och den har en vit slant längst ut på vingspetsen vilket gör att den får stora vita fläckar på vingpennorna i sittande ställning. Näbben är gul med en tydlig röd prick vid gonysvinkeln. Den har röd orbitalring och gul iris. I alla åldrar har den gråskära ben och tarsen är 74 mm eller längre.
Färgen på näbb, öga och orbital förändras gradvis under perioden fram till att fågeln anlägger adult dräkt under det fjärde levnadsåret. I juvenil dräkt har den helsvart näbb och brun iris. Med tiden blir näbbroten ljusare och vid tredje vintern har den bara ett svart band framme på näbben och en ljus näbbspets.
I juvenil dräkt är havstruten tydligt svart- och vitvattrad och inte grådaskig som gråtruten. Den har ett fint svartvattrat vitt huvud, de yttre vingpennorna är mörka och dess vita övergump är svagt svartprickad och stjärten har ett smalt mörkt taggigt ändband. Under andra vintern har huvudet ljusnat och näbbroten har blivit ljusrosa och den har en ljus näbbspets. övergumpen har mindre svarta prickar och ovansidan av vingarna är mer beigegråa. De första mörka partierna anläggs under andra sommaren då ryggen blir svart. Detta syns sedan under tredje vintern då fågeln har mörknat rejält i jämförelse med året innan.
Dess häckningsområden är främst kusterna kring Svalbard, Novaja Zemlja, Skandinavien, Estland, Lettland, Irland, Storbritanniens västkust, Island, södra Grönland och utmed västkusten av Kanada och USA. In i landet häckar den vid vissa av de större sjöarna i Sverige och Finland. Delar av populationen är flyttfåglar, exempelvis de som häckar utefter norra Östersjön, i Nordnorge, Svalbard, Island, i de nordligare häckningsområdena på Grönland och på norra Kanadas västkust, medan andra är stannfåglar som exempelvis de som häckar utmed södra Östersjön, på Norges och Sveriges västkust, i Danmark, Frankrikes nordvästkust, på Irland, i Storbritannien, Grönlands sydligare häckningsområden och utmed USA:s västkust.
Under vintern återfinns havstruten också i ute till havs i Nordsjön och Atlanten, utmed kusterna i Europa ned till ungefär 50° nordlig bredd och i Amerika, så långt söderut som Puerto Rico.
Trots att havstruten har ett utbredningsområde på båda sidor om Atlanten finns det inga urskiljbara lokala populationer och världspopulationen delas inte upp i underarter utan den anses vara monotypisk.
I Sverige häckar den vid kusterna och håller helst till på de yttre holmarna och skären. Mera sällan påträffas den i det inre av landet. Så länge det finns öppet vatten övervintrar den i Sverige. Den häckar, om än sällsynt, även mitt bland gråtrutar på taken av hyreshus om 3 - 7 våningar i kuststäder. Liksom gråtruten då aldrig på platta tak. Redet består bara av mossa eller annat mjukt material och placeras vanligen i de klykor som bildas mellan skorstenar och de vinklade taken.
Havstruten är en enstöring i jämförelse med många andra arter inom släktet och vanligast är att paret bygger sitt bo på en klippö i yttre havsbandet. Dock finns det kolonier med havstrut exempelvis utmed Sveriges västkust.
Havstruten lägger sitt bo på marken och det består av rötter, tång, grästuvor med mera som fodras inuti med finare gräs. Honan lägger i genomsnitt 3 ägg som i snitt väger 117 gram per styck. Honan sköter ruvningen själv medan hanen står på vakt i närheten och det tar cirka 26 till 28 dygn innan äggen kläcks. Ungarna som den första tiden matas i boet blir flygdugliga efter cirka 50 till 60 dygn. Havstruten är monogam.
Den är skygg, vaksam och opportun vad det gäller föda. Liksom gråtruten anfaller den andra vattenfåglar, ungar och ägg.