Gravand

Denna sida uppdaterades senast 2012-09-16. Ansvarig för sidan är Rickard O. Lindström.

Fotografiet Efter att ha varit nere på Ravlunda i tjänsten blev jag kvar ett par dagar i Skåne. På stranden. alldeles i närheten av hotellet jag bodde på i Simrishamn, fick jag korn på denna Gravand. Inga större problem att komma nära den stora vackra andfågeln. Detta foto taget den 13 maj 2012.

 
Gravand (Tadorna tadorna) är en andfågel som tillhör släktet gravänder (tadorna) som utgör den egna underfamiljen Tadorninae inom familjen egentliga andfåglar (Anatidae). Till utseende, rörelsemönster och flygstil liknar gravänderna mest gässen.

Könen liknar varandra, men honan är inte riktigt lika färgstark som hannen. Fågeln är till största delen vit med en hasselnötsbrun gördel på framsidan. Under parningstiden har hannen en svullen röd knopp mellan ögonen. Näbben är röd. Längden är 54-66 centimeter.

Gravanden förekommer längs kusterna i större delen av Europa och i de tempererade delarna av Asien.

I Sverige häckar merparten på de sydliga kusterna, både på ost- och västkusten, samt Öland och Gotland. På ostkusten är den vanligast från Uppland och söderut. I inlandet förekommer gravanden vid Vänern, Vättern och i Skåne.

Det finns få uppgifter om gravandens svenska utbredning i historisk tid. Dock finns det fossila fynd från Birka, och från 1700-talet finns enstaka uppgifter om häckande gravand i Stockholms skärgård, vilket kan tyda på att arten tidigare hade en nordligare häckningsutbredning i Sverige.

Under 1900-talet har antalet häckande par kraftigt varierat i Sverige. I början av seklet minskade beståndet kraftigt i hela Östersjöområdet men senare under 1950-talet ökade antalet igen, bland annat på grund av fridlysning i Danmark. Idag uppskattas beståndet till mellan 10.000 och 14.000 häckande par.

Den trivs bäst vid långgrunda ler- och sandstränder, gärna med laguner. De återfinns även vid större träsk och i jordbruksmiljö. Gravanden flyger och simmar väl och kan dyka. När den dyker använder den, förutom fötterna, också vingarna för att ta sig fram. Dess föda består av små havsdjur, frön, knoppar och späda skott.

Som boplats gräver gravanden, i en jord- eller sandbank, en gång som vidgar sig mot slutet. Den inre delen fodras med gråvitt dun. Den nyttjar också hålor grävda av andra djur som kanin, räv eller grävling. Gravanden häckar även i håligheter i trädstammar, stenrösen, stengärdsgårdar, under halmstackar eller under byggnader. Gravanden lägger i snitt 7-15 helt vita, glänsande, ovala och tillspetsade ägg, vanligtvis i Sverige mellan mitten av maj till en vecka in i juni men kan lägga ägg redan i slutet av april ända till början av juli. Honan sköter ruvningen medan hanen ofta står på vakt i närheten, gärna på en upphöjd plats. Så fort honan lämnar redet för näringssök täcker hon äggen helt med dun. Äggen ruvas i cirka 30 dygn och ungarna är flygga efter 45-50 dygn. Tidigt tar de sig ned till närmsta vatten där de vaktas och tas om hand av båda föräldrar.

Den äldsta skriftliga källa där det svenska namnet nämns är från 1790 och allmänt anses att förledet grav- kommer av artens vana att häcka i hålor i marken. Gravand har i Sverige även kallats gravgås, jugås och brandgås.

Källahttp://sv.wikipedia.org

ÅTER TILL FÅGELSIDAN

ÅTER TILL OINTRES.SE