Gråhäger  (Ardea cinerea) bland bara kallad häger,  tillhör familjen hägrar inom ordningen storkfåglar.

Gråhägern är en stor och grov häger med lång s-formad hals, långa vingar och ben och lång dolkformad näbb. Dess längd är, med utsträckt hals, mellan 85 och 102 cm, vingspannet 155-175 cm och den väger upp till 1,4 kg. På ovansidan är den askgrå. Skuldrorna har förlängda ljusgrå fjädrar. Vingpennorna är gråsvarta, vingens framkant, huvudet och strupen vita. Hjässan och en lång nacktofs är svarta. Halsen är gråaktig, med svarta fläckar i rader längs framsidan. Bröstet har förlängda vita fjädrar och buken är vit. Näbben, benen och även ögats iris är gula. I flykten drar den in huvudet intill kroppen vilket gör att den får en högbröstad profil.

Gråhägern har ett mycket stort utbredningsområde. Den häckar i Europa så långt västerut som Azorerna, och norrut till Harstad i Norge, i Afrika både i norr kring Medelhavet och söder om Sahara, ända ned till Sydafrika, i stora delar av Asien och på öar i Indiska oceanen.

Populationerna i östra Europa och palearktiska Asien är flyttfåglar medan resterande populationer är kortflyttare, strykfåglar eller stannfåglar.

Trots gråhägerns stora utbredningsområde förs den absoluta merparten av världspopulationen till nominatformen A. c. cinerea. Antal underarter varierar bland olika taxonomer, men vanligt är att dela upp arten i tre eller fyra underarter.

• Ardea cinerea cinerea - nominatformen återfinns i absoluta merparten av utbredningsområdet.
• Ardea cinerea jouyi - häckar i östra Asien, från Japan till Java.
• Ardea cinerea firasa - häckar på Madagaskar.
• Ardea cinerea monicae (mauretansk häger) - häckar i Banc d'Arguin nationalpark i Mauretanien.

Mauretansk häger beskrevs så sent som 1963 av Jouanin & Roux och på 1980-talet lades det fram förslag om att den borde kategoriseras som en egen art Ardea monicae.(ERARD et al. 1986) Vissa menar också att Amerikansk gråhäger (Ardea herodias) borde kategoriseras som samma art som gråhäger.

Hägern är i Sverige en relativt vanlig häckfågel och finns i området från Mälardalen och söderut. I Norrland är gråhägern sällsyntare. På eftersommaren påträffas den ibland längre upp i landet. I Åredalens västra delar finns dock ett tiotal häckande fåglar från maj/juni. Merparten av den svenska populationen är flyttfåglar, men i södra Sverige och på Sveriges västkust är den stannfågel.

Hägern bygger bo i höga träd, helst bokar eller almar i skogsmark, vid insjöar och havsvikar med bräckt vatten.

Gråhägern häckar i kolonier ibland på upp till 50-100 par. Bona är glest byggda av grenar och kvistar, på ovansidan fodrade med gräs och hår. Den lever monogamt. Honan lägger en kull om året med i genomsnitt 3-5 ägg, ibland så många som 10, vilka är blåaktigt gröna, utan fläckar. Ruvningen pågår mellan 25-28 dygn och när äggen är kläckta tar båda föräldrar hand om ungarna i cirka 42-45 dygn tills de är flygga.

Gråhägern lever huvudsakligen av fisk. Den jagar genom att stå blickstilla i vattnet och sedan snabbt snappa upp fisk som simmar förbi. När den rastar, vid å- eller sjökanter, drar den upp ena benet och balanserar på det andra.

Under medeltiden betraktades hägern som ett ädelt villebråd, som räknades till högvilt och på många platser skyddades av stränga lagbestämmelser. Detta berodde på att den utgjorde det främsta föremålet för falkjakt.