Geneva SX 2002

Det har sina fördelar att vara utlandssvensk i Schweiz. Till exempel kan man åka cross året runt, samtidigt som kanonskidåkning finns nära till hands (läs skidorter som Verbier, Chamonix för att nämna några). Ytterligare en fördel är den årliga Supercross-tävlingen i Genéve, som är ett härligt avbrott i höstmörkret. En stor nyhet för i år är att Geneva Supercross ingår i THQ World Supercross GP, vilket enkelt beskrivet är två europeiska deltävlingar sammanslagna med den amerikanska AMA Supercross Serien.

Johan agerar mekaniker at #66 Kerhli.	...även kungen av supercross fixar sina egna goggles...	Startlinjen i första heatet. Skip Norfolk tar tid på McGrath.

De 20 främsta USA åkarna har blivit inbjuden (resa, transport av hoj, boende betalt) och är direktkvalad till lördagens event. Ytterligare 20 åkare från andra länder behöver kvala in under fredagen. Trots att de flesta top-åkarna  förmodligen enbart fokuserar på den amerikanska serien, har flertalet valt att ställa upp i Genéve och Arnheim (andra europeiska deltävlingen i Holland). Mest intressant är kanske Jeremy McGrath’s “riktiga” debut på sin KTM 250. Ricky Carmicheal lyser med sin frånvaro, så till favoriterna räknas McGrath, Mike Larocco (Amsoil, Honda) David Vuellimin (Team Yamaha). Dessutom har vi Chad Reed, debuterande med sin factory Yamaha 250 och Grant Langston, vinnaren av Bercy som kliver upp på KTM 250’n.  

Trackwalk med Team KTM.	Langston’s KTM Redbull SX 250, snygg!

Undertecknad hade helgen till ära fått uppgiften att agera mekaniker åt #66 Gerard Kehrli, en 20-årig snabb schweizare som i år kliver upp från 125-klassen och debuterar på en Yamaha YZ450. Kerhli mest känd i svenska kretsar för sitt bejublade framträdande under Mudfest 02.  

En fokuserad Tortelli rullar in på banan.	Grant Langston nöjd med helgens insats.	Ristori visar stolt upp sin senaste hjälm.

Fredag – kval & tidsträning

Många av USA åkarna hade valt bara att transportera vitala delar till Europa, och hade nya hojjar i lådor som stod och väntade. Fabriksteamen hade valt att frakta över hela hojjarna från USA (i grymt sjyssta lådor). En febril  aktivitet rådde i Pit arean från fredag morgon. Trimprylarna åkte på och dekalerna klistrades fast. Mest iögonfallande var dock McGrath KTM’m, som för denna helg hade dekaltrimmats utan Budweiser logga. Tydligen var det ett problem med Budweiser-rättigheterna i Schweiz. Men ärligt talat, nog såg KTM’n bättre ut med Hotwheels dekalerna.  

McGrath’s hoj utan Budweiser	Tortellis nya RM 250

Banan kan väl enkelt beskrivas som teknisk. Några av USA-proffsen hade en annan uppfattning, de tyckte att den var lite liten och för att den var för lätt?. Personligen kan jag säga att det var inget fel på storleken på hoppen, och det man slås mest utav är att de har sån extrem kick (typ vägg).  

Ferry kör på 2:ans växel hela varvet med 450:n	Tortelli ser bra ut på sin nya Suzuki

Under tidsträningen var det speciellt ett par åkare som utmärkte sig. Chad Reed såg ut att stortrivas på sin Yamaha 250, han satte stora trippeln på första träningsvarvet! McGrath har en skön stil och testade lite olika varianter som inte många testade. Vuillemin är alltid snabb med sin ortodoxa stil. Tortelli såg också bekväm ut på sin nya Sobe Suzuki. Tim Ferry på Yamahan 450’n utmärker sig inte så mycket, men åker grymt effektivt och snålt. Hemmahoppet Marc Ristori visade också hemmapubliken att han ville kvala in till lördagens final.  

Schweizaren Ristori är grymt snabb med sjysst stil	Kehrli på 450’n

#66 Kehrli, som bara hade spenderat 4 dagar på 450’n kände sig lite lätt nervös för den stora trippeln, inte så mycket för själva hoppet, men p g a att det blev snabbt uppkört med rejäla ruts på hoppkanterna och stökigt innan. För att grejja trippeln fanns det två alternativ – yttern med en step-up till en platå (med en liten kick på), dubbla för att sedan segla över trippeln på 2:ans växel (Kehrli körde 2;ans växel hela varvet). Andra alternativet var innern, rulla över första och sedan trippla över platån för att sedan hoppa trippeln. Inner alternativet testades först av McGrath – mycket imponerande.  

Reed besviken över kraschen.........	Kehrli på samma startlinje som McGrath, Langston och grabbarna	Jeremy har alltid grymt snygga hjälmar

Vuillemin var snabbast på tidsträningen följd av Ferry, Reed, McGrath och Larocco. Turligt nog kvalade alla europeiska åkare in till lördagens show (inte tillräckligt med amerikanska åkare). Kehrli började känna sig tillrätta på 450’n och såg fram emot lördagen. Fredagskvällen avslutades med en Freestyle show där en 19-årig kanadensare, Milo gjorde en backflip. Trots att han inte landade den var det imponerande att se – Kudos!

Lördag – Raceday!

Kehrli i hade lottats in i samma kvalificeringsheat som McGrath, Langston och ett tiotal andra hypersnabba åkare, det kan sägas att han var lätt nervös. Tidigare under dagens träning hade vi testat en 53 sprocket, vilket visade sig funka mycket bättre. Kehrli hade fått koll på hela banan inklusive trippeln, men var trots detta en ca 6-7 sekunder långsammare per varv jämfört med toppåkarna.  

MC på väg att landa en dubbel.	MC körde snyggt men orkade inte hålla tempot i finalen

Första heatet bestod av bl a McGrath, Ferry, Langston med Kehrli på ytterkanten. McGrath tog en betryggande heatseger följt av Langston och Ferry som alla gick direkt till final. I andra heatet tog Chad Reed en lika övertygande vinst följt av Tortelli, Larocco och Andrew Short. Vuillemin hade en del problem och var tvungen att köra semi. I första semin gick KTM Red Bull’s senaste förvärv Joaquim Rodriguez vidare tillsammans med Lewis, Clark och Johnsson. Ristori hade stora problem med ett par omkullkörningar, trots en tokkörning hann han inte ikapp och var tvungen att köra LCQ’n. Kehrli körde övertygande och gick in på 17:e plats. Kehrli var klart nöjd och åkningen stämde mer & mer. Andra semin vanns med lätthet av Vuillemin som gick vidare tillsammans med Boniface, Huffman med flera.

Final

Jag kan börja med att säga – finalen var en av de bättre race jag har sett. Superintensivt som hade publiken på fötter hela racet!  

Benchrace representerad i THQ World Supercross GP cirkusen	Kerhli blev kvar i depå inför finalen	Reed övertygar

Tortelli tog holeshoten följt av McGrath, Ferry och Vuellimin. Larocco blev inblandad i en ”first-turn pile up” och kom iväg tok-sist. Reed fick en medioker start och rundade första kurvan runt 7:a, 8:a. Tortelli höll förvånansvärt högt tempo med ett par syssta trippel-trippel kombinationer. McGrath kunde inte riktigt håva in Tortelli som byggde en 2-3 sekunders ledning. Bakom McGrath blev det lite stopp och Vuillemin kunde knappa in. Medans de flesta (och säkert TV också) fokuserade på topptrion körde Reed som en gud – jag kunde knappt ta ögonen från Reed. Han passerade en efter en och i whoppisarna var han makalös. Han hoppade 5 whoppisar in och 4 whoppisar ut..............otroligt!

Snart var han i bakhjulet på sin team mate Vuillemin som började göra sig beredd att passera McGrath innan Tortelli hade byggt för stor ledning. Vuillemin och Reed passerade McGrath samtidigt och höll ett vansinnigt tempo. Tortelli började tröttna och Vuillemin kunde snart passera Tortelli. Reed gjorde sig också beredd och efter ett litet misstag av Tortelli  innan stora målhoppet, var det dags. Men......... Tortelli traverserar över hoppet och hoppar väldigt ”brett”. Reed touchar Tortelli i luften och går ner hårt. Reed lyckas ta sig upp på hojjen men hade ramlat ner till 7:e plats.

Vuillemin cruisar till en seger följt av Tim Ferry och Langston.

Vuillemin i all ära, men personligen tror jag att Ricky Carmichael bör vara lite orolig för Chad Reed – det största utropstecknet denna helg!

Johan Lindström

Sverigecross.com’s utsände