Den är slank och 17-20 cm lång. Ovansidan är blågrå, vid gumpen gröngul. Undersidan är på sommaren lysande gul, på vintern gulaktig-brunaktig. Den häckande vuxne hanen har svart strupe. Andra fjäderdräkter saknar den svarta strupen, och det gula kan vara uppblandat med vitt utom i området under stjärten. Den har liksom andra ärlor en karakteristisk lång, vippande stjärt. Stjärten är svart med gul undersida och har vita ytterfjädrar. Forsärlan är den av Europas ärlor som har längst stjärt och den vippar ofta med denna. Benen är långa. Flykten är jämn och vågformig.
Lätet är en skarpare variant av sädesärlans, ett hårt, metalliskt "tsitsitt" eller "tsetsetse".
Den häckar i stora delar av de tempererade regionerna i Europa och Asien och delar av norra Afrika. Den är stannfågel i de mildare delarna av utbredningsområdet, exempelvis Västeuropa, men de nordliga och merparten av de östliga bestånden är flyttfåglar som har sina vinterkvarter i Europa, Afrika, Arabiska halvön, Indien, Sydostasien och Nya Guinea.
Till Sverige har den invandrat under 1900-talet och var fram till 2000-talet vanligast i den västra delen av landet. Numer finns arten jämnt spridd upp till Västerbotten. Det svenska beståndet flyttar i september-oktober till västra och sydvästra Europa och de återvänder i mars-april.
Forsärlan delas ofta upp i sex till sju underarter. Av dessa utgörs tre av endemiska underarter som häckar på olika öar.
- Motacilla cinerea cinerea inkl. M. c. caspica - häckar i Europa och österut till Kaukasus och Iran. Den häckar även i nordvästra Afrika.
- Motacilla cinerea patriciae - stannfågel på Azorerna.
- Motacilla cinerea schmitzi - stannfågel på Madeira.
- Motacilla cinerea canariensis - stannfågel på Kanarieöarna.
- Motacilla cinerea melanope - häckar i Uralbergen och Afghanistan österut till Amurland.
- Motacilla cinerea robusta - häckar i Kamtjatka, kring kusterna av Ochotska havet, i Japan, Korea och Kina.
Forsärlan håller till i snabbt strömmande vattendrag, men på vintern flyttar den till långsammare låglandsvatten.
Den livnär sig på insekter som den finner vid vattnen - flugor, små skalbaggar, trollsländelarver, men också små kräftdjur och små blötdjur. Fågeln vadar också genom vattnet och pickar i det i jakt på föda. Den tar också flygande insekter.
Honan bygger ett bo av mossa och gräs som bekläs med hår. Boet placeras bland stenar eller klippor och inte sällan i dammbyggnader i närheten av vatten. Ibland används gamla bon från strömstarar eller speciella fågelholkar. Honan lägger en till två gånger per häckningssäsong 3-6 gråbruna fläckiga ägg, som hon eller båda föräldrarna ruvar i 12 till 14 dagar. Båda föräldrarna matar ungarna, tills de efter cirka 12 dagar blir flygfärdiga.