Den adulta flodsångaren är cirka 13,5 till 15 centimeter lång och har ostreckad gråbrun rygg och vitaktigt grå undersida. Undersidan av stjärten är mörkare och har vita fjäderspetsar, som ger ett kontrasterande mönster. Könen är lika, som hos de flesta sångare, men juvenilerna är gulare på undersidan.
Sången är ett monotont mekaniskt insektliknande skyttlande, som ofta framförs i skymningen. Den liknar gräshoppsångarens, men har mer drag av symaskin och kan pågå under lång tid.
Den häckar i östra och centrala Europa och i västra Asien. Den är en flyttfågel och övervintrar i Afrika. Flodsångaren är en sällsynt gäst i västra Europa. Den är monotypisk, dvs den delas inte in i underarter.
I Sverige syns den främst i de södra och mellersta delarna av landet. Den invandrade under 1900-talet och har sedan återkommit regelbundet, men i lågt antal. Häckningar i Sverige har kunnat konstateras cirka 15 gånger från 1980-talets slut till 1999.
Flodsångaren påträffas i tät växtlighet nära vatten i träsk eller nära en flod. Flodsångaren lägger 5-7 ägg i ett bo i en grästuva eller på marken, ofta under en buske. Äggen ruvas i knappt två veckor och ungarna matas sedan av båda föräldrarna. Den är skygg och mycket svår att få syn på, utom ibland när den sjunger. Den kryper genom gräs och låg växtlighet. Liksom de flesta sångare äter den insekter.
Flodsångaren har ett mycket stort globalt utbredningsområde och en mycket stor population. Därför bedöms den inte som hotad och kategoriseras av IUCN som livskraftig (LC).
Flodsångaren är rödlistad i Sverige, tidigare kategoriserades den som sårbar (VU) men i 2010 års rödlista kategoriseras den som nära hotad (NT).