Entitan placeras traditionellt i det stora messläktet Parus, där den fortfarande placeras av exempelvis Sveriges ornitologiska förening (SOF) och IUCN. Den nordamerikanska ornitologiska förening (AOU) har delat upp släktet Parus och placerar därför entitan i det nya släktet Poecile.
Entitan är en stannfågel som förekommer över stora delar av Europa, så långt norr ut som södra Skandinavien och österut till Turkiet, Georgien och i Ryssland till området väster om Ural. Vidare från Altaj österut genom norra Mongoliet, Tibet och nordöstra Kina till Sakhalin och Japan, och slutligen söderut från nordöstra Kina till Nord- och Sydkorea. Entitans utbredningsområde är tudelat med en geografisk lucka som sträcker sig från Uralbergen till Altaj i södra Sibirien, vilket separerar de västliga och östliga häckningspopulationerna.
På grund av att genflödet mellan vissa häckningspopulationer är litet, bland annat på grund av den geografiska luckan i södra Sibirien mellan den västliga populationen och den östliga, och att arten är mycket stationär, så delas ofta entitans underarter in i tre grupper: palustris som är den västliga gruppen, brevirostris som är den östasiatiska gruppen, och hellmayri som är den populationsgrupp som i Asien förekommer längst söderut.
Eftersom arten är en mycket stationär fågel året om, så förekommer det få observationer av entita utanför dess huvudsakliga häckningsområde. Fram till 2001 hade de rapporterats 13 observationer av arten i Finland och en på Irland.
I Sverige var entitan upptagen som missgynnad på 2005 års rödlista. I 2010 års rödlista anges den inte längre som hotad.
Entitan delas
vanligtvis upp i 8-9
underarter:
palustris-gruppen
- P. p. palustris inkl. dresseri (Stejneger, 1886) - förekommer i Storbritannien, södra Skandinavien och Centraleuropa till Pyreneerna och Balkanhalvön.
- P. p. stagnatilis - förekommer i västra Ryssland till norra Turkiet, östra Jugoslavien och Bulgarien.
- P. p. kabardensis (Buturlin, 1929) inkl. brandtii (Bogdanov, 1879) - Kaukasus och nordöstra Turkiet.
- P. p. italicus (Tschusi & Hellmayr, 1900) - förekommer i Franska alperna och i Italien.
brevirostris-gruppen
- P. p. brevirostris (Taczanowski, 1872) - förekommer i Sibirien till Mongoliet, nordöstra Kina och Korea.
- P. p. ernsti (Yamashina, 1927) - förekommer på Sakhalin.
- P. p. hensoni (Stejneger, 1892) - förekommer i norra Japan på södra Kurillerna och på Hokkaido
hellmayri-gruppen
- P. p. hellmayri (Bianchi, 1902) - förekommer i södra och östra Kina från Sichuan till Liaoning, och i södra Korea.
Utöver dessa åtta underarter som beskrivits ovan så behandlar vissa taxonet dresseri, som förekommer i England och nordvästra Frankrike, som en egen underart.
Tidigare har sikangtita (Poecile hypermelaenus), som förekommer i centrala och östra Kina, behandlats som en underart till entitan men kategoriseras idag som en egen art.
Entitan är en liten kompakt fågel, med ett proportionellt stort huvud och fyllig nacke. Den har en längd på 11,5-13 cm, ett vingspann på 18-20 cm och en vikt på cirka 11 gram. Den har en svart hätta på huvudet som sträcker sig ned till ögat. Kinden är vit och den har en ofta liten svart haklapp under den grå korta näbben. Ovansidan är brungrå och undersidan ljusare gråbeige till vit.
Näbben är kort, konisk och kullrig. Yttre tån ungefär lika lång som innertån. Klorna är krökta, hoptryckta och spetsiga. Entitan är mycket lik talltitan och skiljs bäst på lätet. Övriga subtila skillnader är att entitans hätta är glansigt svart och talltitans matt. Entitan saknar också de ljusa partier på armpennorna som bildar ett ljust stråk på vingen när fågeln sitter. Oftast har talltitan en större svart haklapp under näbben än entitan, men vissa individer av entita kan ha en större haklapp. Könen är lika.
Entitan föredrar lövskog som är ogallrad och fuktig och uppträder ofta vid kärr, strandskogar och i större trädgårdar med undervegetation.
Den placerar sitt bo i hål som den finner i träd och gärna i holkar. Den föredrar ett trångt ingångshål. Undantagsvis hackar den själv ut ett hål i ett murket träd. Boet byggs av båda könen och består av hår och ull som läggs på en bädd av mossa. Uppgifter om den genomsnittliga kullstorleken varierar i litteraturen men ett snitt verkar hamna på ungefär 7-10 ägg men kullar med 12 ägg har observerats. Honan ruvar äggen i snitt 13-15 dygn och matas då av hanen. När äggen kläcks tas ungarna om hand av båda föräldrarna. Efter 16-21 dagar är de flygga och lämnar boet, men föräldrarna fortsätter att ta hand om ungarna under ett par veckor.
Dess föda består sommartid mest av insekter men äter gärna frön under hösten och vintern. Sommartid förekommer det att entitan hamstrar frön som den gömmer i barksprickor och dylikt. Många källor anger att en skillnad mellan entita och talltita är att den senare under vintertid inte besöker fågelbord. Denna information är felaktig då även talltitor besöker fågelbord.
Förr kallades den för kärrmes eller meshätta och i Västerbotten har den kallats get-typp.