Duvhök är en medelstor rovfågel där honan är betydligt större än hanen med en längd på 60 cm, jämfört med hanens 50 cm, och med en vingbredd på 120 cm jämfört med hanens omkring 100 cm. De väger 700-1200 gram.
Den adulta hanen har grå ryggsida och hjässa, ljus undersida med talrika grå tvärvattringar. En ljus rand likt ett ögonbryn ovanför ögat, näbben gul, tarserna saknar fjädrar på nedre delen. Vingarna är kraftfulla och rundade. Juvenilen är tecknade i brunt och har glesare, huvudsakligen vertikal vattring på bröstet.
Duvhöken förekommer cirkumpolärt över främst de norra delarna av norra halvklotet men utbredningsområdet sträcker sig som sydligast till Marocko och Mexiko. Arten brukar delas upp i åtta underarter som i sin tur ofta placeras i två släktgrupper:
gentilis-gruppen (Palearktis)
- A. g. gentilis - häckar i Europa och allra nordvästligaste Afrika
- A. g. arrigonii - häckar på Korsika och Sardinien
- A. g. buteoides - häckar i norra Eurasien, från norra Sverige till floden Lena. Övervintrar i Centralasien.
- A. g. albidus - häckar i nordöstra Sibirien, till Kamchatka
- A. g. schvedowi - häckar i nordöstra Asien till centrala Kina. Övervintrar så långt söderut som norra Indokina.
- A. g. fujiyamae - häckar i Japan
atricapillus/laingi-gruppen (Nearktis)
- A. g. atricapillus - häckar i Nordamerika, så långt söderut som södra USA och västra Mexiko.
- A. g. laingi - häckar i sydvästra Kanada på Queen Charlotte Islands och Vancouver Island.
Duvhöken häckar i hela landet upp till trädgränsen men inte i fjällen. Två underarter av duvhök förekommer regelbundet i Sverige: Nominatformen A. g. gentilis och den ljusare A. g. buteoides som har sin främsta utbredning österut. Den senare ses främst på vintern när ungfåglarna drar omkring, men i norra Sverige förekommer det också att den häckar.
Den föredrar skogsmiljö, helst med inslag av gamla barrträd. Den är främst en stannfågel även om ungfåglar ofta drar sig något söderut under vintern.
Boet byggs av ris och fylls med gräs, lav och mossa. Boet byggs på varje år, främst på höjden. Dock använder sig paret ofta av samma bo i högst tre år i sträck, förmodligen på grund av parasiter. Paret har i sitt revir ofta ett antal bon som de väljer mellan varje vår. honan läger i snitt tre till fyra ägg, främst i maj och ruvar mellan 36 till 38 dygn. Ungarna blir flygga efter 40 till 43 dygn.
Duvhökar lever av as (främst vintertid), hare, större fåglar upp till tjäderns storlek, emellanåt även andra rovfåglar. På grund av att honan är så pass mycket större än hanen kan hon också slå betydligt större byten.
Duvhöken hör till de rovfåglar som bäst uthärdat förföljelse från människan och verkar inte ha drabbats så hårt av miljögifter. Arten har ett mycket stort utbredningsområde och likaså är den globala populationen stor och populationstrenden är på ett globalt plan stabil. på grund av detta kategoriseras den som livskraftig (LC) av IUCN.
Stammen i Sverige minskade kraftig från 1800-talet till mitten på 1900-talet på grund av jakt. Under 1950-talet var det istället miljögifterna som gick hårt åt stammen men efter förbud mot vissa miljögifter har stammen återhämtat sig. Idag finns det en livskraftig population i Sverige på mellan 5000 till 10.000 häckande par som dock minskar. Arten är i Sverige fredad från jakt.
En äldre folklig benämning på duvhök är slaghök. Denna benämning har även använts för andra rovfåglar, exempelvis ormvråk och bivråk. Det portugisiska ordet för duvhök är açor, varifrån ögruppen Azorerna har fått sitt namn.