Kort efter Erik Ejegods tronbestigelse i 1095 hører man igen om Skjalm. Hans bror - Auden - var blevet overfaldet og dræft af endiske sørøvere under en sejlads fra Sjælland til Falster. Erik Ejegod havde afløst sin bror, Oluf Hunger, og kongemagten stod svagt, så det var ikke sammen med kongen, men med et følge af sjællandere, at Skjalm foreotg et togt mod sørøvernes tilholdssted, Juhlin, for at høvne sin brors død. Byen måtte til sidst udlevere sørøverne, som "led den grueligeste død" (Kilde: Thi de var af stor slægt af Johansen, Marianne og Halding, Helle)

https://books.google.dk/books?id=8ow9hCu05XoC&pg=PT111&lpg=PT111&dq=stevner+jarl+af+bretland&source=bl&ots=z0OZ Um6j-a&sig=Zy2tuQ_sCaks6Bzt6TK0azAov3E&hl=da&sa=X&ei=3g_aVJz2NIf6ywP6tIL4Bg&ved=0CCwQ6AEwAg#v=onepage &q=stevner%20jarl%20af%20bretland&f=false
I. ÅKE OCH PALNE.

En man hette Toke. Han bodde i Danmark, i det härad, som kallades Fyn. Han var en mäktig och dugande man. Hans husfru hette Torvar. De hade tre söner, som alla komma före i denna saga. Den äldste hette Åke; närmast honom i ålder var Palne. Den yngste bar namnet Fjolne. Han var frilloson. Toke var nu en gammal man. En höst sjuknade han och dog. Sedan led det ej lång tid, förrän även Torvar vart kränk och gick hädan. All kvarlåtenskapen tillföll Åke och Palne. De togo den ock under sig. Fjolne sporde sina bröder, vad de tillärnade honom av arvet efter fadern Toke. Det var en ansenlig rikedom, de ärvt, både jordar och lösören. Bröderna gåvo det svaret, att en tredjedel av lösörena skulle de avstå men alls ingen av jordarna. Fjolne krävde då tredjedelen av all förmögenheten, såsom om han varit sann arvtagare; men bröderna förklarade, att de ej ville giva honom mera än vad de bjudit. Han vart mycket missnöjd med att icke få samma arvslott som sina bröder, och han menade, att han nog någon gång skulle stå dem emot. Därmed for han med det gods, han fått. Han drog till konung Harald Gormsson och vart hans handgångne man och rådgivare. Fjolne var klok, rådig och ondskefull, och konungen var icke djupsinnig. Snart belackade Fjolne inför honom sin broder Åke. Ingen, som icke bar furstligt namn, var i Danmark vid denna tid ansenligare man än Åke Tokesson. Varje sommar låg han i härnad, och nästan alltid vann han seger. Han var vettig och vänsäll; och många gåvo sig till honom, när konungen syntes dem hård. Fjolne sade konung Harald, att han ingalunda ensam komme att hållas för konung i Danmark, så länge Åke vore i livet. Han ordade härom så länge för kungen, att dennes stämning emot Åke till sist ej vart så ofarlig. Åke fann alltid ett fredligt tillhåll och god vänskap hos jarl Ottar i Gotland. En gång drog han till honom på gästabud med två skepp och hundra man, alla väl försedda med vapen och kläder. Han stannade där någon tid. Vid avskedet fick han gåvor av jarlen och vände sedanhem. Så snart konung Harald sport, att Åke dragit ur landet, lät han rusta ut tio skepp och femhundra man. Han bjöd dem fara åstad och invänta Åke, när han vore på hemvägen, samt taga livet av honom och allt hans följe. Konungsmännen gävo sig av. De spejade snart ut Åkes färd. Det gick lätt, ty han visste ej om att han skulle vakta sig. På Selands kust föll hären en natt oförvarandes över honom och hans folk. Den drev mot dem en skur av pilar och andra vapen, rev ned tälten, som de lagt sig att sova i, och fällde dem alla. Därefter förde männen till konungen allt det byte, de tagit. Han förklarade sig mycket nöjd och menade, att nu kunde han för Åkes skull vara ensam konung. Fjolne fann allt väl beställt: nu hade han givit n å g o n gengäld, för det han icke kom åt arvet.

http://heimskringla.no/wiki/Jomsvikingarnas_Saga https://en.wikipedia.org/wiki/Vagn_%C3%85kesson

read more

Gift med
Þórgunnr Vésetadóttir, född cirka 1000 i Bornholm.

Barn:
Vagn Ágason, född före 1008