Huvudet och en stor del av halsen är rödbruna. Vingspegeln är askgrå. Ryggen på hanen är blekt gråblå och vattrad med brunaktiga streck. På honan är ryggen mörkbrun med gråvita fjäderkanter. Längden är 44-47 cm. Näbben är nästan inte alls tilltagande i bredd mot spetsen.
Brunanden är ganska tystlåten, hanens spelläte är ett karaktäristiskt vinande som klipps av med ett gällt efterslag, kan beskrivas som en rikoschetterande kula.
Brunanden häckar vid sötvatten men vistas för övrigt vid havet. Den är en flyttfågel. Dess utbredningsområde är norra Europa och Asien österut till Japan. På vintern finns den i södra Europa, norra Afrika och södra Asien.
Förr var brunanden ganska sällsynt i Sverige, men har på senare tid invaderat Sverige ungefär efter 1850-talet. Det första häckningsfyndet konstaterades på Gotland och i Norrköpingstrakten. I mitten av 1970-talet beräknades det svenska beståndet vara upp till ca. 5.000 par. Brunanden har därefter minskat betydligt i antal, idag räknar man med kanske bara 1.000 häckande par. Brunanden påträffas nu mest på Gotland, Öland, i Östergötland och Uppland. Man vet inte riktigt varför beståndet har minskat, men i och med att arten häckar kring skrattmåskolonier och att de i sin tur har minskat, kan det bero på det.
De flesta fåglar flyttar kring september-oktober till Danmark eller västra Europa. Många övervintrar dock i södra Sverige, och uppehåller sig mest i sötvatten, så länge sjöarna är isfria. Flyttfåglarna anländer i mars – april.
Under parningstiden uppvaktas honan av flera hannar, det är därför man kan tro att det finns fler hanar än honor. Brunanden placerar helst sitt bo i en starrtuva, men kan också ligga i tät vass, som då ofta flyter halvt på vattnet. De blygrå/gulgröna äggen, 6 – 11 stycken ruvas i 25 dagar.